Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
damerna skulle egenhändigt förse bordet och koka
kaffe.
Dagen var mycket het; men alltemelian kom en
liten vindfläkt susande genom löfdungarne in i
tältet. Båten gungade fram mellan de herrligaste
stränder, skiftande i alla färgers prakt, så
öfver-sådda voro de med ängblommor, och här och hvar
passerades en liten holme, som lockande inbjöd
den gyllne drakinnan till hvila.
Man hade längesedan, såsom förhållandet alltid
är vid dylika tillfällen, kommit öfverens att man
icke kunde erinra sig nyligen ha haft någon
tref-hgare dag; det var en så ren, så innerlig, så
jublande glädje både utom och inom.
’Nu kunnen ni, mina herrar, vara trötta,’’
sade Ludvig, i det han steg upp från styret; ”nu
är det min tur att taga årorna.”
”Det är jag med om!” svarade Rudolf och var
genast vid Julias sida. Men grefven försäkrade att
han ännu icke var trött, utan ledigt kunde
fortsätta alt ro ena åran.
”Nej, det blir icke af!” förklarade Ludvig. ”Gå
du till styret; ty, som du ser, är Rudolf redan
fullt sysselsatt.”
"Detta är idel högmod!” skämtade grefve Adrian.
"Jag hoppas herrskapet något hvar känner
ryttmä-starns svaghetssynd: för att visa sig ega
krafter för två, måste han ro ensam.’’
Och ryttmästaren rodde ensam, och det
dubbelt så fort som grefve Adrian och Rudolf tillsam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
