Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intagit den näsduk, som han utbredt. Midtemellan
dem lågo blommorna utslagna, och nu började man,
under det Julia oupphörligt pratade och skämtade,
att göra ett urval mellan de rosor, som skulle
af-läggas för kransen, och de, hvilka skulle pryda
middagsbordet.
”Men ernar du bosätta dig deruppe?” frågade
Lavinia nedifrån. ”Ludvig bedyrar att han dör
af hunger, och att han ser sig tvungen att anlita
serveten utan blommor, om du icke snart
återkommer.”
”Det är samma förhållande med migockå!’
förklarade Rudolf. ”Dessutom finns intet garn-nystan
i korgen. Kom ned, Julia lilla!”
”0, hvilka hungriga varelser!” sade Julia
skrattande. "Vi få väl till sluts förbarma oss öfver
dem och spara kransen till eftermiddagen. Men
tag väl vara på blommorna; jag lemnar dem i min
riddares vård.”
Och åter dansade hon utför backen och var
under hela måltiden så älskvärd, lekfull och öm mot
sin man, att den stackars Rudolf blef alldeles
förbryllad och förtrollad; men Lavinia var icke
riktigt munter, ty hennes blick hade följt brodern,
både när han gick upp och åter kom tillbaka,
och hon tyckte ej om Julias sätt med grefve
Adrian, ehuru det var Julia så fullkomligt likt att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
