Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUSJETTE KAPITLET.
En half qvart hade knappt förflutit ifrån det
ögonblick Lavinia och grefve Adrian tagit plats på
gräsplanen under bokarne, då bullret af
ryttmästa-rens jagtvagn hördes med stark fart rulla nedför
den från fjellböjden sluttande vägen.
Ludvig hade, så långt afståndet än var,
likväl redan igenkänt sin hustru och grefven, men
äfven med samma blick uppfattat att icke Rudolf
och Julia voro med.
■’Besynnerligt, besynnerligt!” mumlade han. ”Nu
söker han ingen undflykt, då han vet att jag ej
skall komma hem förrän aftonen.. . . Hvarför har
hon gått ut med honom ensam — hvarför äro ej
Rudolf och Julia i deras sällskap?”
Frågorna följde så fort att Ludvig först sedan
de voro gjorda häpnade öfver de olyckliga och
djerf-va tankar de inneburo.
Men oaktadt han försökte le åt sig sjelf,
oak-tadt den röst, som inom honom talade den enkla
sanningen: ”de ha kommit för att möta mig,” fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
