Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bror — jag fördjupar mig sä i samtal med min
hustru att jag helt och hållet glömmer dig.”
Med ett försonande leende vände grefven sig
om, oeh i hans ansigte låg ett drag af smärta,
som rörde Ludvig. Men Adrian gaf honom icke tid
alt börja något ämne, ty han sade med sin lugna,
hjertliga ton: ”Språka du med din hustru, bror:
jag går hem förut till fru Brunsbergs fläderthé, som
jag iemnade endast af artighet för din fru, då
bon ej hade något annat sällskap. Jag har icke
mått bra under hela dagen.” Och vänligt nickande
åt vännen, påskyndade han sina steg.
"Är du nu nöjd?”
”Ack ja, Ludvig, jag känner mig både tacksam
och stolt, då du tillåter mig tro att mina tankar
och råd hafva något värde för dig.”
”0, de hafva blott ett alltför högt! Vet du att
det är en känsla liksom att födas på nytt, att
erfara hur vår moraliska varelse så småningom
förändrar form och utvecklar alla de sidor, som förut
varit hoplagda, och hvilka förmodligen för evigt
blifvit det, om icke någon vänlig solstråle
strömmat in och upplyst mörkret. Hvad som
underbarast inverkar på mig är den lyckliga känslan att
ej mera leds, ej mera vantrifvas. Dessa begge
plågoandar utöfva ett förstörande välde öfver
själen, förvandla blodet till is och grumla upp lynnet,
så att man blir odräglig för sig sjelf och andra.
Tro mig, det var dessa fiender, hvilka jag fordom
aldrig kunde blifva qvilt, som gjorde mig till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
