Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Sämre kunde fås!» återtog fadern med
kännaremin. »Men du förstår icke själv, mitt barn, att döma
om vad som kunde göras av din röst. Jag däremot,
ser du, begriper det, och hade jag bara pengar, skulle
vi i morgon dag ge oss i väg, och det vågar jag, att
innan året ginge om, vore du så ryktbar som någon.
Hjärtat hoppar i mig, då jag tänker på, att du kunde
bliva första sångerska vid kungliga teatern, barn!
Huru de då skulle kasta blomsterbuketter och
kransar ner på dig alldeles som strö, klappa händerna och
ropa och storma: ’Marie Alsing, Marie Alsing!’» Och
härvid skrek kapellmästaren själv av hela andans
kraft och lät, till yttermera förhöjning av illusionen,
några duktiga handklappningar medfölja.
Men allt detta gjorde ingen verkan på Marie. »Det
där skulle föga anstå mig!» sade hon, tog helt stilla
furustickan från spiselkanten, påtände ljuset och satte
sig till sin söm.
»Du är en underlig flicka, Marie!» yttrade
kapellmästaren litet misslynt, ty han hade i dag mera
lockande än vanligt framslagit sitt älsklingsämne. »Kan
du vara så trög av dig, att du icke finner glädje i den
tanken att göra andra människor förtjusta i dig och
att bli begapad och beundrad av en stor stad? Du
skulle taga dig väl ut att i en grann dräkt stå på teatern
och niga, då du blivit framropad under publikens
högljudda sorl. Aj, aj, Marie, det vore ändå något att
ha’ levat för!» tilläde den gamle kapellmästaren, vars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
