Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Georgina... det var då mer än en blott aning, att hon
ännu skulle minnas mig. Men hvad vigt har väl detta. ..
naturligtvis ingen. Minnet af min pligt kan aldrig öfvergifva
mig: jag skall aldrig behöfva rodna för mig sjelf, då mina
tankar dröja vid ... Ha, hvad är detta? Hvilka sällsamma
idéförbindelser tränga sig på mig!» sade han och reste sig
beslutsamt. »Finnes ej på jorden mycket härligt och
väl-signelsebringande utom kärleken, och är det icke noga
be-traktadt högst narraktigt att sörja förlusten af någonting,
som jag icke känt, hvars förmåga är mig obekant och med
Guds hjelp äfven hädanefter skall förblifva det.»
Med raskare steg tog han den gamla, väl bekanta gen
vägen åt Engelviken.
Om de händelser, som mött vår hjelte, sedan han
lem-nade fädernehuset, vilja vi tills vidare nämna blott det, att
under de fyra första åren af hans akademiska lif ingenting
märkvärdigt tilldrog sig, emedan allt gick sin gamla, vanliga
gång. Han var i början -af sin studentbana hurtig och
säll-skapslik. Efter hand ändrades dock detta. Han blef
nedslagen, höll sig ensam och lefde något excentriskt, men som
han härigenom såg sig blifva ett mål för sina vänners skämt,
undertryckte han så mycket som möjligt detta olyckliga ärfda
anlag, och må hända skulle det hafva lyckats honom att
alldeles utrota det onda, om ej sällsamma omständigheter
gifvit näring deråt. Vid nämde tidpunkt togo hans
lefnads-öden, i följd af faderns död, en annan vändning, hvilket
skall visa sig under fortsättningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
