- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
75

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

än den af ett spelbord, stödde han sig mot häradshöfdingens
stol och följde med största uppmärksamhet spelets gång.

Lindorm tog tillfället i akt och frågade artigt om det
icke roade herr notarien att sköta hans kort för en stund.
»Jag spelar icke gerna länge i sänder», tilläde han, »och
finner dubbelt nöje deri, när det sker i sällskap med en god
kompanjon.»

Blom fann sig smickrad, och som hans skicklighet i
denna väg vida Öfverträffade Lindorms, sågo de andra herrarne
med tillfredsställelse detta utbyte.

Baronen skyndade sig till tröskeln af det andra rummet,
hvars dörr Blom lemnat halföppen. Här stannade han och
blickade med korslagda armar på Georgina, hvars små hvita
fingrar sväfvade öfver strängarne och från dem framlockade
toner, hvilka återklingade i hans inre.

»Vill herr baronen ej taga plats hos oss?» frågade fru
Hermer med en inbjudande rörelse åt soffan, der Georgina
satt. Lindorm gjorde en stum bugning och satte sig i
hörnet deraf. Strax derpå slutade den unga flickan sin sång
och lutade den purprade kinden mot harpan liksom hon
efter-•sinnat slutet af stycket.

»Mins du ej de andra verserna, Georgina?» frågade
fru Hermer, hvilken synbarligen ej tyckte om det för tidiga
afbrottet.

»Nej, mamma, jag kommer verkligen icke i håg dem,
och dess utom...»

»Och dess utom är det din vana att afbryta så der
tvärt.»

»Jag tror», yttrade Lindorm, »att fröken gör rätt häruti!
Allt skönt, som talar till själen, bör, enligt min uppfattning,
vara öfvergående, då det nedträder till hvardagslifvet. Det
vemodiga och sköna i den sång, fröken von Werdenberg
nyss utförde med så djup känsla, hör till det slaget, som lätt
•skall kunna — likt doftet af vissa blommor — för mycket
döfva dem, hvilka öfverlemna sig åt dess njutning.»

Fru Hermer syntes — i fall detta uttryck kan tillåtas —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free