Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerligen jag vet, när du nu för tiden märkt någonting. Men
oaktadt min bristande förmåga att uppfatta förhållanden och
personligheter, såsom du för någon tid sedan behagade
yttra, har jag likväl gjort stora framsteg i denna talang, och
bland andra iakttagelser har jag funnit, att Waldenbergs lif
är en fortsatt strid mot en allherskande känsla. Fröken
von Werdenberg utmärker honom likväl framför sina öfriga
tillbedjare.»
»Hvad är det du pratar!» ropade Lindorm häftigt och
reste sig upp. »Älskar han Georgina?»
»Nå, än se’n då?» afbröt Arthur helt lugnt. »Är det
så besynnerligt? Han har ju sett henne i nära två år.
Huru skulle det då kunna gå annorlunda? Jag har icke
sett henne mer än sex veckor och vore dock färdig att begå
hvilken dårskap som helst, för att få ett så vältaligt
småleende, som Waldenberg erhöll, då hon tackade honom för
blommorna.»
»Det tviflar jag icke på», yttrade Lindorm temligen
sträft, »och hvad du säger om Waldenberg torde vara
fullkomligt sant. Men huru vet du, att hon utmärker honom,
eller rättare, i hvad mening tager du ordet utmärkelse?»
»Himlen bevare mig», utropade Arthur, »att ingå i
några djupsinniga, krångliga ordklyfverier eller långdragna
af-handlingar .. sådant plågar mig till döds. Låt mig derför
helt kort säga dig, att det,”" efter min inskränkta mening, är
en utmärkelse, då ett ungt fruntimmer* småler åt en ung man
och säger honom så naivt som möjligt, att hon med särdeles
nöje mottager hans små artigheter.»
»Himmel och afgrund», utbröt Lindorm uppbragt, »huru
kan du våga tillåta dig tala så lättsinnigt fritt om en dam
af fröken von Werdenbergs kar akter? Kan du på heder
intyga, att hon yttrat, att hon gema mottager hans
artigheter?»
»Kors, är du topprasande, Gustaf... hvad rör dig’Ml
detta? Jag ärnar just icke pantsätta min heder som borgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
