Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hausen! Det var blott litet distraktion, oeh dessutom spökar
tinget ännu i mitt hufvud.»
Till all lycka afbröts ämnet genom den välkomna
té-brickan. Värdinnan slog uti, och allt gick ordentligt och
lugnt, samtalet blef ledigare och äfven lilla Louise mera
språksam, ty sedan löjtnant Arthur anslagit fem eller sex
ämnen, träffade det så lyckligt, att hon kände variationerna
till det sjunde. Sålunda förflöt aftonen trefligt och
angenämt. Herrarne blefvo qvarbjudna till supén, och
fullkomligt nöjd och försonad med allt, äfven med romanläsningen,
satte sig häradshöfdingen klockan elfva i vagnen, Arthur
hoppade upp bredvid honom och damerna nego helt landt*
ligt i förstugan med ljusen i hand.
»Ödmjuka tjenare, min allra sötaste fru Marshausen .. .
För guds skull skynda in . .. aftonen är kall!» Klatsch,
och i fyrsprång försvann Balderslund i bakgrunden med båda
sina gudinnor.
»Nå!» sade Holk, sedan han makat sig i behörig
ordning. »Hvad tycker du om värdinnan? Och har du
någonsin ätit en så delikat tjäder? Jag vet ej hvad jag ville gifva,
om min hushållerska kunde steka vildt så väl som det sker
hos fru Marshausen. Fisken var ock särdeles väl tillagad
och ölet, hvarpå jag sätter så mycket värde, alldeles
ypperligt . . . Men jag lemnar dig icke tid att svara på min första
fråga. Det kommer deraf, att jag har den svagheten att
tycka om ett godt bord.»
»Åh, fru Marshausen är ett syperbt fruntimmer och
hennes supé utsökt. Likväl var det något, som jag
bekänner att jag ej tyckte om.»
»Hvad i all verlden kunde det vara?» frågade Holk
mycket förundrad.
»Jo, hennes sätt att bemöta sin fullväxta syster. Det
var vänligt, och godt, men såsom hon haft ett tolf-års barn
för sig.»
»Nå, Louise är ju att anse blott som ett stort barn»,
svarade Holk, »och det är en ganska förnuftig grundsats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
