- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
183

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ort erhöll jag flera sönderslitande bref ifrån honom, hvilka
upplyste de senare händelser, jag nu skildrat. Emellertid
var Mullers helsa så bruten, att han ganska allvarsamt
insjuknade i B. och under många veckor förblef i en lycklig
medvetslöshet af sitt verkliga tillstånd. Hans första fråga,
då han åter vaknat till full kännedom om sitt skräckfulla öde,
var efter bref. Ett hade anländt. Det var från faktorn.
Se här dess bedröfliga innehåll.» .. . Hermer emottog det
och läste med djupt deltagande och stigande förvåning följande:
* *

*



Faktor Wilson till Muller.

Hamringen den 10 maj 1818.

Huru skall jag kunna skildra för dig, min arme unge
vän, allt det elände som här egt rum? Hela Hamringen
liknar nu ett stort likrum, der vi alla smyga såsom
vålnader förbi hvar andra. Jag skall dock försöka att berätta
händelserna i någorlunda sammanhang.

Då jag i slutet af april hemkom från Gefle — hvilken
bedröfliga resa jag af hjertat önskar måtte varit den sista,
jag här i lifvet kommer att företaga — fann jag min gamle
patron, utsträckt på sängen, i skarp strid med döden. »Guds
straff», tänkte jag och nalkades honom, i den förhoppning
att ändtligen finna honom benägen till ånger och
godtgö-rande af det syndiga uppsåt han börjat... Men deraf blef
ingenting.

»Wilson, gamle vän», sade han, »du kommer just lagom
att snart följa din herre på hans sista färd. Den der natten,
du vet, ansträngde jag mig för mycket: det var mer än
en man vid min ålder kunde tåla, ty du bör veta, att jag,
uppfyld af mörka tankar, ej efter er afresa kunde sofva,
utan vankade hela natten i den kylande daggen på gården,
sedan jag likväl först burit några af Mullers kläder ned till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free