- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
199

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vandrar omkring i den stora trädgården eller i de ödsliga
rummen, stödjande sig på baronens arm. Ack, så öm, så
uppmärksam han är mot henne — det gör mig godt ända
in i själen att finna det — och hon ser så tacksamt, men
trött upp till honom, under det hon ofta suckar: »Stackars,
stackars Gustaf U ...

»Säg icke så, min goda Constance», hörde jag honom
för några dagar sedan svara, då de gingo upp och ned i den
stora salen, »säg icke sål Tro mig, jag är icke olycklig,
och finge jag endast någon gång se dig lugnad, skulle jag
till och med vara lycklig. Du bör icke tro, Constance, att
jag sörjer i den mening, du förstår det. . nej, långt derifrån!
Du vet och känner, att mitt lynne af naturen är tungt. .
jag rår icke derför....»

»Ditt lynne», sade hon, »är en engels i tålamod och
försakelse, och gifve Gud, då en gång några skoflar mull
betäcka min jordiska hydda, att en ädel och skön qvinna,
värdig din kärlek, måtte ersätta dig allt det du lider genom
mig!»

Så tala de och trösta hvar andra vexelvis, och likväl
ser jag, att båda äro lika djupt nedtryckta af ångest för den
tid, som stundar.

I medlet af juni, således rätt snart, skola de resa. .
hvart, det vet Gud allena. Constance har dock lofvat mig,
att jag skall få några rader ifrån henne för att fägna mig
med, när hon framkommit till den ort, hennes far bestämt
för henne. Hon synes mycket nöjd med detta anordnande,
hvarigenom hon undgår mycket ledsamt, och oss emellan
sagdt, tror jag knappt, att hon gör flera resor, det arma,
kära barnet.

Nu, Muller, vet du allt 1 Dina enträgna böner om
underrättelse ljuda jemt i mina öron. Derför sänder jag dig
hela anteckningen. Gud styrke din sårade själl Kan hända
du redan varit nog klok att följa mitt råd och återvändt
till din fader? Hvar du än är, ledsaga dig mina förböner.
Gud tage dig i sitt beskydd! Och när du känner dig i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free