Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIONDE KAPITLET.
»Men, Georgina», ropade fru Hermer mot den
inträdande, »hvad tänker du på, som ej kommer? Klädseln
synes dock ej hafva uppehållit dig. Herrarne bli otåliga,
emedan maten kallnar.»
»Åtminstone icke jag*, försäkrade Lindorm, »ty jag har
genom ett besök hos Georgina uppehållit henne.»
Fru Hermer, lika förvånad öfver den förtroliga
benämningen som öfver det dristiga tilltaget i denna visit, blef
synbart brydd, men svarade blott: »Jaså, dertill kunde jag
verkligen icke gissa.»
»Det var jag, min bästa vän», inföll Hermer, »som
förde Lindorm dit, medan jag afsände ett par bref. Du var
sysselsatt. Således visste jag i hast intet bättre råd med
min gäst, än att släppa honom in i Georginas yttre rum.»
Fru Hermer nickade småleende åt sin man, hvarefter
hon vände sig till Lindorm med frågan: »Få vi ej se
löjtnanten och herr Waldenberg i dag?»
»Arthur», svarade Gustaf, »mådde icke rätt väl, dock
trodde han sig kunna komma ut på eftermiddagen; me»
det var omöjligt att förmå Waldenberg att öfvergifva sina
anordningar i f. d. blå salongen. Han har utbedt sig såsom
en ynnest, att efter sin smak der få inrätta allt från det
största till det minsta. Det är nu fråga om tre eklöfskransar
i taket.»
Georgina kände en hetta om hjertat: hon erinrade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
