Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rolighet hvad farbror har mot grefven, som alltid är så
utsökt artig, och, ännu mera, hvad farbror har mot
arkitekten, som vi ännu icke sett?»
»Jag har intet mot någon menniska; jag vet blott icke
hvad du fläsar efter. Du går ju ordentligen och väntar på
honom. Men han kommer tids nog, det känner jag på mig,
och det är allt hvad jag har att säga.»
»Ja, farbror känner också när det blir ombyte i
väderleken!» skämtade Alfhild. »Temperaturen i lynnet är mer
än vanligt molndiger i afton... vi ha åska i luften. »
»Ja, det är just hvad jag tror .. men lemna mig nu,
du lilla näsperla! Du har troligen något nyttigare att
uträtta, än att stå här och gyckla.»
»Nej, verkligen aldrig det minsta, och vi bli ej goda
vänner mera om farbror ej följer med mig. Jag försäkrar,
att jag har att visa något helt annat, än de vanliga
gäst-kamrarne.»
»Nå, för att bli af med dig då .. .» Kaptenen stod upp
och med den unga glada Alfhilds hand sluten i sin, trädde
han ut i förstugan.
»Det skall icke bära neråt», yttrade hon med ett barns
hela förtjusning, då det kan bereda någon rigtig oväntad
öfverraskning .... »uppåt, farbror, uppåt till
höganlofts-buren!»
»Hvad nu, uppåt vinden .. Hvad är det för spektakel?»
»Vänta vänta bara.. . farbror skall få se!» Och Alfhild
drog gubben med sig uppför trapporna, öfver det stora,
ny-granrisade vindsgolfvet, hvilket var garneradt med hela
tjenst-folkspersonalens röda, blå och gula kistor, medan sjelfva
väggarne pryddes af långa sträckor kjortlar, skiftande i alla
färger. Framme vid ena gafveln stannade Alfhild och sökte
i förklädsfickan efter en nyckel.
»Flicka, du har väl aldrig ämat honom det här
rummet?» frågade Sebastian i det han så hår dt tryckte hennes
arm, att hon skrek till dervid.
»Jo visst, käre farbror lille! Se, hvilken utsigt han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
