Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen har honom att tacka för min första bildning och för
den anda af frihet och kraft, som bor inom mig. Han var
en man, som lidit och kämpat en hård dust med ödet,
hvilket, representeradt af en grannstatens ädling, lät honom
genomgå en märkvärdig skärseld. Mitt blod brinner, när
tanken genomfar de stunder, på hvilka den ädle mannen,
just här i detta rum, på denna samma soffa uppvecklade
för mig de mörka bladen i sitt lifs bok... Men jag
glömmer mig.
Du vet, att jag förblef utrikes omkring tre år. Under
denna tid gjorde fartyget Föreningen hvarje resa med
kän-bara förluster; på den sista förliste det, och kapten Vern
sjelf, jemte en stor del af besättningen, blef borta. Denna
sorg, tror jag, grundläde min fars sjukdom och snart
der-efter inträffade död. Vid min hemkomst fann jag en förfärlig
förändring. Min gamle, högt älskade morfar hade äfven
vandrat till det tysta, dit han länge längtat, och min mor
gick väl ännu tidtals uppe, tålig såsom alltid, men suckande
efter återföreningen med den’ make, hon icke kunde
öf-verlefva.
Under denna tid måste jag erkänna, att Marias
uppförande var exemplariskt. Aldrig vårdade en dotter med en
mera försakande kärlek en mor, men aldrig flödade heller
varmare loftal öfver en mors läppar, än dem min höll öfver
Mariås dygder och tålamod att, så ung och likväl så hårdt
pröfvad, med så mycken styrka kunna bära de bittra
sorger hon erfarit. ’Men när jag snart skall gå bort’, suckade
min mor ofta och tryckte betydelsefullt min hand, ’skall då
Maria vara utan stöd, utan hem? Skall hon stötas ut i en
verld, som är henne främmande... Arma Maria, blir detta
lönen för alla de nätter, du i outsäglig tålig kärlek
genomvakat vid våra sjukbäddar? och i detta hus kan hon, efter
min bortgång, blott under ett namn qvarblifva.’
Sådana, Blum, voro min älskade mors för mig
oförgätliga ord. Hon var för znycket sann qvinna att blottställa
sig för motsägelser genom tal om rätt och orätt, uppmanin-
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
