- Project Runeberg -  Kyrkoinvigningen i Hammarby. Roman /
48

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig älska, och strålande af fröjd öfver att en gång få smaka
äkta mockakaffe, gick Elisa med dessa dyrbara skatter ut i det
lilla köket, der en frisk eld snart lyste, och den aromatiska
ångan af det brända kaffet spridde sig vidt omkring ända
till grannstugorna.

Emellertid begaf sig Blum, efter ett kort vänligt samtal
med kapellpredikanten, in i Marias rum, och de satte sig
förtroligt på den lilla spjelsoffan med det präktiga löstäcket
af nytt rutigt ylletyg. Detta täcke var Elisas vinterarbete
och det skönaste, som fans i huset. Ja, det var rigtig ståt
att få sitta derpå; barnen tordes ej ens med de yttersta
fingerspetsarne beröra mammas högtidstäcke, hvilket af
husets personal ansågs af lika helgd som ett öfverdrag i
rikt tapisseri.

»Är det icke trefligt här?» frågade Maria, i det hon
lyfte Elisas yngsta barn upp på sitt knä, drog schalsnibben
öfver dess ansigte och bad det att snällt sofva.

»Trefhad är alltid der ni är, Maria! Jag tror likväl
icke, att det vore er nyttigt att länge vistas här. Förlåt,
men jag måste vara upprigtig: den friskhet, ni bemödar er
att visa mig, tror jag ej på; edra kinder hafva bleknat,
edra händer magrat.. ni har fallit af.

»Och det, menar ni, kära Blum, kommer af saltsjöluften
och ensligheten bland Bohusläns-skären ? Ack, känner ni ej
bättre menniskohjertat? Låt det vara så starkt det vill, får
en gång en mask insmyga sig der, så ...»

»... så låter man den icke härja efter behag. Det
är, efter min tanke, vår pligt att söka upprätthålla oss sjelfva.
Derigenom bevara vi de ännu friska hjertrötterna.»

Maria skakade på hufvudet. Hon visste nog hvad hon
sjelf tänkte, men det förstod naturligtvis icke Blum.
Derför teg hon.

»Har ni öfvervägt mitt förslag, Maria?» frågade han, for
att gifva samtalet en bestämdare rigtning.

»Förslaget om en badresa... jag har just icke någon
håg derför.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efckih/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free