Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mannerstedt, snabbare än btiiten, rusat fr an»
och roed en styria, som enda»! Gud kuade
gifva honom, lyckats hålla hästen, medan
jag kom ur. Men nu var han e) läa^re i
stånd att hejda det ystra djuret; han fick en
stot, så att han föll sanslös mot andra sidan
af gatan9 oeb hästen fortsatte sitt lopp, ocb
stannade icke förrän han, mot hornet »f det
nedersta huset på gatan, krossade trillan och
derigenom blef insnärjd. Folk strömmade
till, och allt kom åter i lugn, utom mitt
hjerta, b vil ket i dödsångest såg, att de
bort-buro Mannerstedt liflös* Huru jag sjelf kom
hem, vet jag knappt; men djupt skakad ocb
upprörd, — hvilket mamma påstod vara
naturligt, efter den förskräckelse jxg utstått,
—- satt jag på soffan, och vågade icke göra
någon fråga efter den, hos hvilken mina tan*
kar dröjde; då, — o, hvilken glädje genom*
strömmade icke hela mitt väsende! — pappa
inträdde, och med honorn Mannerstedt. Det
mest vältaliga leende sväfvade öfver hans
läp-par, då han, djupt bugande, försäkrade mig,
att han icke det ringaste var skadad, Utan
att endast den starka stöten döfvat han?
sinnen. Jag sade icke något, ty rörelsen bejog
mig målet; en blick al innerlig tacksamhet
erhöll han dock, och syntes tillfreds
der-med. Pappa berättade, att, då han kom
utåt gatan, der* olyckan hände, för att se
efter spillrorna af sin vackra tiiilla, hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
