Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lu, tå bar jag en stunds ledigbet före
middagen/*
Mannerstedt bugade sig tigande och
lem-nade rummet.
Hvilka voro väl de känslor, som stormade
i baos inre, under hemvägen till den trånga
vindskammaren ? , Hvem vågar undersöka
men oisko hjerta t, detta förunderliga ting, på
en gång så litet och så stort, så måttligt och
så omätligt oförnöjsamt? Mannerstedt hade
egentligen blott ett fel, ehuru förlåtligt i
hans ställning: han var ytterst stolt. ^Han
motarbetade detta fel så mycket ban
förmådde; men det lät icke besegra sig, och
denna afton isynnerhet, då ban satt ensam,
så belt och hållet ensam, med armarne
slagna i kors öfver bröstet, samt ögat tankfullt
och dystert häftadt mot golfvet, djupt
kännaode sin öfvergifna belägenhet, talade
denna stolthet högt till honom, och framställde
oupphörligt för hans andliga öga uppträdet
hos borgmästarens, samt de omdömen man
der skulle fälla oro händelsen.
“Jag går icke dit i morgon; nej, jag går
aldrig mera dit,” yttrade stoltbeten, hvilken
vid sådana frågor alltid förde ordet. ”Men,**
invände förnuftet, ’*om du på detta sätt
låter såra dig af hvarje liten motgång,
hvar-je getingstyng, kan du icke vinna
andanSå-iet. Den, som är fattig och nödgas söka
sin bergning bos andra, bör, måste aflägga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
