Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om jtg öfvertala* till ett ja, b vartill mitt
hjerta evigt skall säga nej. Förlå^ ocb haf
förbarmaade med ert barn!" — Hon sträckte
sina armar bönfallande mot fadern, som blek
ocb darrande hade nedsatt sig på soffan.
”Lugn* dig, mitt barn,** sade
kommerserådet, med en ton så vek och förkrossande,
att den skar flickan genom märg och ben. •
Han öppnade henne sin famn, och Rosa gret
högt vid hans bröst. — ”Jag vet nu sjelf b vad
olycka är, och vill icke missbruka min
faderliga myndighet, då den så fullkomligt står
i strid med dina egna åsigter. Nej, mitt
baro9 min goda Rosa, du skall hafva din
frihet, och jag vill tåligt framsläpa mitt
tunga, overksamma lif, följden af egna fel.
Det var ett skönt hopp, som några ögonblick
strålade; det är förbi! Vi vilja icke mera
tala derom. Jag vet, att du icke skulle
vägrat, om det varit dig eu möjlighet att
uppfylla vår önskan.**
Han uppstod och tilläde, i det han tryckte
eq lätt kyss på Rosas bleka, tårade kind:
*’När du har svaret till den ädelmodige,
redlige Garben färdigt, så lemna det åt mig; jag
skall innesluta det i mitt.** Vid dessa ord
gick han hastigt ut och instängde sig i sitt
enskilda, lilla rum»
Det torde väl vara underkastadt något tvif«
yel, huruvida kommerserådets ovanliga
mildhet var en följd af faderskärlek eller någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
