Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. En familjscen i vindskammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vertygad att du i denna sak uppför dig så som det anstår en
värdig dotter.”
’’Ack, bästa pappa”, svarade hon lifligt, ”huru gerna vill
jag icke göra långt mera än detta! Men med smärta nödgas
jag omtala att borgmästaren genom sin dotter låtit oss veta
det han numera icke ser sig i tillfälle att betala mer än
tredjedelen af den begärda summan.”
Vredens glöd färgade för ett ögonblick postinspektorens
drag. ”Ha,” mumlade han för sig sjelf, ”verldens vanliga gång,
småsinnets usla, eländiga beräkningar att alltid vinna på den
nödlidandes bekostnad”.. . Han mätte rummet med långsamma
steg... nMen nej, hellre svälta och frysa än likt den krälande
insekten trampas under föttema af öfvermodet. .. Augusta, *
sade han, efter en stund, ”du får ännu en tid behålla ditt
piano . . . Men säg mig, mitt goda barn, hvarföre man
vände sig till dig med denna underrättelse?” (Augusta
nedslog rodnande sin blick mot golfvet och teg) ... ”Svara, mitt
barn, uppriktigt — du vet att jag aldrig tål undflykter.”
Blygsamt stammade hon: ”Kära pappa, det var jag som
framställde den begäran till borgmästaren att han skulle
vidtala pappa om handeln af instrumentet. ”
Postinspektoren yttrade ej ett ord, men en sällspord
känsla genombäfvade honom. Den första tår, han kunde erinra
sig hafva gjutit i sin lefnad, föll på dotterns panna, då han
tyst omfamnade henne. Därefter ställde han sig vid fönstret
och ritade med fingret på de isiga rutorna................
Nu var det som vår bekantskap från gatan knackade på
dörren, inträdde efter erhållen tillåtelse och öfverlemnade åt
postinspektoren den hopvikna pappersremsan:
Herr von Spaldens blickar tycktes sluka innehållet: han
såg ut liksom han fruktat att de små svarta penndragen skulle
försvinna, under det hans ögon hvilade på dem. Efter några
minuter gick han bort i ett hörn af rummet, framdrog ett
litet 8 ch a t ull, upptog derur sitt sista åttaskillingsstycke, och
räckte det åt gossen, hvilken skyndsamt aflägsnade sig.
Den betydelsefulla lappen lästes nu högt och innehöll följande:
”Ett rekommenderadt bref om S lods vigt med utrikes
poststämpel är, emot lösen af 2 rdr 32 sk. bko, att afhemta
å kongl. postkontoret härstädes.
* * * den 16 februari 18S5.
C. WiLS80K,
postmästare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
