Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelf — åtminstone sträfvade blygsamheten att skyla
verkligheten.
En afton, i medlet af mars, voro förmaket och salen i
postinspektorens våning upplysta. De ordnade spelborden
utvisade att flera än husets vanliga invånare skulle samlas
här-studes. Postinspektoren hade inbjudit ett antal äldre personer,
gamla och nu ånyo införlifvade bekantskaper: man skulle fira
ett slags hemkomstöl från den väl icke långa, men så mycket
mera obehagliga resan på behofvets och bekymrens stråt.
Augusta, som gerna ville undvika de ledsamma
lyckönsk-ningarne, dem hon förutsåg skulle möta henne, då gästerna
anlände, hade lemnat förmaket, sedan hon slutat sina
anordningar, och dragit sig in i sitt eget rum, hvars dörr stod öppen
åt salen, som låg emellan det rum, hon lemnat, och hennes
egen kammare. Hon satte sig åter till det kära instrumentet,
och tyst, liksom numera ingen borde höra den, började hon
framhviska den sång, som en gång blef ackompanjerad med
de själfulla toner, hvilka så vemodigt, så oförgängligt
åter-klingade i hennes hjerta; men vid de första orden, som
sväf-vade öfver hennes läppar, vid de första ackorderna, hon
anslog, brast hon i tårar och lutade sig ned emot kanten af
pianot. Hon kände sig olycklig, ensam och öfvergifven.
Så förgingo några minuter, då en röst, den hon alltför
väl kände, hviskade tätt bredvid henne: ”HvarfÖre så sorgsen,
fröken Augusta?”
”Ack, herr ryttmästare!” sade hon häftigt öfverraskad,
under det hon starkt rodnande borttorkade tårarne. . . .
”Förlåt mig — men jag är ej rätt glad i afton.”
”Det ser jag med deltagande\v yttrade Sterner och
fattade hennes hand. ”Vågar jag fråga hvad som oroar er?”
”Ryttmästare Sterner,” svarade Augusta och återhemtade
sig, ”jag vill icke och jag tror att jag ej ens bör för er
dölja orsaken dertill; och emedan händelsen fört oss
tillsammans innan, efter hvad jag förmodar, ni talat vid min far,
vill jag begagna tillfället och säga er att jag, med all skyldig
aktning för er kusin, likväl finner mig obeskrifligt nedslagen
genom min fars befallning att vid er återkomst förklara mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
