Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Ålkorgen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
polera en af tangenterna på sitt piano ännu blankare än den
förut var.
”Får jag dåv — Sterners röst förrådde en häftig
rörelse — rmed er tillåtelse bära det?’* (. . . Hon svarade icke . . .) 1
^Augusta,” tilläde han innerligt och brådskande, ntänker ni
på de förhoppningar, som denna tystnad väcker?”
”Jag tror,” yttrade Augusta purpurröd, ”att om icke
ryttmästaren Sterner sjelf varit öfvertygad det jag hellre sett
detta porträtt i hans ån hans kusins händer, skulle han aldrig
hafva gjort sig skyldig till en kanhända icke alldeles redlig
handling mot en vän.”
Augusta talade med fasthet, under det hon mot Sterner
höjde de sköna ögonen, hvilkas darrande glans likväl
tillkän-nagaf att en återhållen tår ville framtränga.
Det låg något så rent oskyldigt och hänförande i denna
enkla okonstlade bekännelse, att den i en sådan grad upprörde
Sterner att han var nära att falla till hennes fötter; men han
hejdade sig, och svarade med tillkämpad fattning: ”0,
Augu-gusta, denna stund blir mig evigt oförgätlig! Tro detta och
misstro aldrig mina handlingar, äfven om de för er skulle
synas obegripliga eller tvetydiga . .. Låt mig höra denna
försäkran från edra läppar!”
Vid dessa ord lutade sig Sterner förtroligt ned emot
Augusta och fattade hennes hand, men i samma ögonblick
inträdde postinspektoren.
Dennes harm och förvåning, då han fann sin hustru
borta och de unga ensamma, gäckar all beskrifning. Sterner, som
annars icke var lätt att bringa ur fattning, blef likväl nu på
det högsta förlägen, gjorde en tvungen helsning och
framställde i sin förvirring den frågan om herr postinspektoren haft
roligt hos borgmästaren.
”Hvad menar ni med det, herre? Tror ni att han och
jag såsom vissa andra personer blott löpa efter opassande
nöjen?”
”Som jag ser att herr postinspektoren icke är i
sällskapligt lynne, vill jag icke falla besvärlig i afton!” Härvid
fattade Sterner sin hatt, gjorde en bugning och gick. Augusta
hade förut begagnat tillfället att under faderns och Sterners
artiga samtal aflägsna sig.
Då postinspektoren såg sig ensam, slog han först hatten
med våldsamhet emot sin hustrus favoritkatt, hvilken låg menlöst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
