Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 29. Tvist ooh försoning. Sång. Farliga betraktelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanna drifvas, om man icke såsom grannar, och framför allt
såsom män af verld, behandlar dem, ty utan hofsamhet kan
ju äfven den ringaste tvist växa frän ett sandkorn till ett
berg.”
Öfverstlöjtnanten insåg lyckligtvis det grundade i dessa
anmärkningar, och nu genom erfarenheten förvissad att hans
rang och namn ej gjorde det intryck på Sterner, som han
förväntat, beslöt han att, som man säger, lätt sadla om.
”Mycket riktigt, herr ryttmästare!” yttrade han med ett
så förbindligt leende som det var honom möjligt efter en så
häftig sinnesrörelse. ”Jag tackar er att ni gör mig
uppmärksam härpå. Och för att öfvertyga er huru gerna jag vill
ingå uti en vänlig och mera grannlaga underhandling om
ämnet, så haf den godheten och nästa fredag intag en tarflig
middag på Sorrbypark, der vi sedan mera ostörda kunna tala
om saken.”
”Min tid är så upptagen af göromål och resor,” svarade
Sterner, ”att jag säkerligen icke får äran att begagna herr
öfverstlöjtnantens godhetsfulla inbjudning, men i allt hvad
som rör vår lilla tvist skall det blifva mig ett nöje att visa
det ingen i högre grad än jag å min hufvudmans vägnar
älskar billighet, då denna å motsvarande sida iakttages.”
Sterner afböjde inbjudningen af skäl att han befarade det
öfverstlöjtnanten kunde tro hans eftergifvenhet vara alstrad
af hoppet om tillträde i hans hus, och denne åter ansåg icke
något till den grad förnärmande som en liknöjdhet i detta
hänseende. Bjudningar till Stålkronska huset öfverflödade
aldrig, och att afslå en sådan var något så upprörande för
öf-verstlöjtnantens sjelfkänsla, att han beslöt att hellre göra
ännu ett försök än lemna sin motpart den vigt och betydenhet,
som han ansåg honom vinna, om det i orten blefvt* bekant
att han helt likgiltigt afslagit en bjudning af öfverstlöjtnant
Stålkrona sjelf.
Med en ton och ett utseende liksom det gällt lif och
d#d yttrade han derföre: ”Herr ryttmästare, om ni icke vill
nppsåtligen och på det djupaste förolämpa mig, så återtåg
ert afslag! Blif min gäst, hvilken dag ni sjelf har lägligt,
och gif derigenom helgd åt den grannsämja, jag härmed
bjuder er!”
Sterner, som omöjligen kunde göra sig en föreställning
om verkliga orsaken till öfverstlöjtnantens enträgenhet, biföll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
