Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 29. Tvist ooh försoning. Sång. Farliga betraktelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Minas framsmygande aningar något mera än blott
inbillningtf-foster: de öfvergingo nästan till visshet. Hvad kunde väl
denna tystnad vara annat än den oöfvervinnerliga blygsamhet, om
hvilken hon i de fä romaner, som arbetat sig fram till
Sorr-bypark, lärt att den ntgjorde kännetecknet på den första
uppvaknade känslan, som kallas . . . Den unga flickan vågade knappt
tillstå hvad den kallades.
Efter aftonmåltiden reste de närmast boende hem, men
familjen Stålkrona blef qvar öfver natten.
Gästerna träffades följande morgon i trädgården, man drack
kaffe, frukosterade, bevistade gudstjensten, besåg grafstenarne,
allt tillsammans. Rikt och varmt, blott alltför farligt för den
svärmande Wilhelmina, var Sterners samtal, då han med
hänförelse och vältalighet tolkade sina tankar, sina känslor, öfver
de höga ämnen, som lågo dem närmast under en sådan
vandring — naturen, religionen, lifvet, döden och evigheten.
Wilhelmina egde ett godt naturligt förstånd och mycken s&nu
känsla. Hon njöt derföre i dubbelt mått vid att höra de
ämnen, som så ofta varit föremål för hennes egna svärmiska
betraktelser, så afhandlas. Men sedan hon återkommit till sitt
lugna hem, erfor hon en annan art af känslor, hvilka voro
mer än tillräckligt starka att gifva hennes vanliga
sysselsättningar och stilla tankar en helt olika riktning.
Ifrån och med pingstdagen i Wallaryd erfor hon att hon
egde ett hjerta, der en hittills obekant lidelse uppspirade,
hvars tysta utveckling för henne öppnade en verld af nya,
rika, heliga känslor, men hvilka hon, liksom den girige med
sin skatt, undangömde för alla, till och med för sin syster,
för hvilken hon hittills icke egt någon hemlighet. Hon kände
sig lycklig, blott då hon kunde undandraga sig allas
uppmärksamhet och fördjupa sig i de mörka dystra gångar, hvilka
Sorrbypark erbjöd i så rikt mått.
Slut på förra delen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
