Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Försonings- och omvändelseförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot Alexander, och så snart den första öfverraskningen
tillät honom att yttra sig, sade han: Nu, Henriette, skola
vi finna en säker och opartisk skiljedomare . . . Men jag
tycker mig se på dig att du redan biktat för ryttmästaren.n
’ Ehuru jag gerna medgifver att kusin Alexander eger
alla erforderliga egenskaper för en biktfader, har du i alla
fall orätt att begagna detta uttryck. Jag har blott klagat
öfver dig, och under det han höll en föreläsning, som tyvärr
går förlorad, emedan jag var ensam åhörarinna och genom
densamma blef något otålig och sömnig, har jag dock under
denna sinnenas hvila funnit för godt att förlåta dig, men med
vilkor att du aldrig tillåter honom hålla någon motsvarande
för dig."
”Det lofvar jag — men hvad ärnar du vidare?
”Jo, jag ärnar med egen hand uppoffra det orostiftande
bandet åt lågorna och tänker icke vidare på kornett
Stålkrona eller hans hjeltebragd. Är du då nöjd?*’
”Fullkomligt, min Henriette!*
Freden var nu återställd, men fridens engel hade «n
gång flytt, och aldrig mera skulle den fullkomligt utbreda sina
skyddande vingar öfver Konstantin och Henriette.
Aftonen förgick under ett skäligen trögt samtal, hvarvid
assessorskan förde ordet, och väl tjugu gånger gäspade
ryttmästaren i skydd af ett tidningsblad, hvilket tillfälligtvis låg
till hands, medan den ädla damen utvecklade för honom de
högst bedröfliga förändringar, hvilka sedan hennes ungdom
försiggått både på stället och i orten. Umgängeskretsarne
voro inskränkta. De r fans så litet folk af ton att hon, som
var van att lefva i de bildade kretsarne, omöjligen vid
närmare eftersinnande kunde förmå sig att gömma sig och sin
Henriette i denna ödsliga graf.
Ändtligen slog den efterlängtade timman för
aftonmåltiden, och som följande morgon var bestämd för afresan, åtskildes
man tidigt. Nu började det egentliga återseendet för de båda
vännerna, då de, i sitt gemensamma rum, ostörda fingo öppna
sina hjertan för hvarandra. Sterner meddelade Konstantin
sitt samtal med Henriette, gjorde honom uppmärksam på det
misstag, ban begått, och gaf honom goda råd för framtiden,
utan att likväl låta märka något af hvad han erfarit rörande
Axel Stålkrona. Solens första strålar funno ännu de båda
unga männen fördjupade i deras mångfärgade betraktelser. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
