- Project Runeberg -  Representanten. Romantisk berättelse /
18

(1861) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Ett obehagligt äfventyr - 4. Vigtiga öfverläggningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

aktiga utseende befarade aågot häftigt illamående, bad
enträget att få ledsaga henne hem, men hon afslog det bestämdt.

”Här skiljas våra vägar för denna gång. Frukta ej för
nrig !r sade hon under en afböjande rörelse och försvann.
Sterner gick långsamt öfver bron. ”Den arma!” suckade, han
— Jag fruktar . . . . men det kan vara misstag.”

Han svingade sig upp på den otåligt väntande hästen
och galopperade hastigt den återstående vägen, vid hvars slut
den lilla porten låg. Efter några kraftfulla slag, åtföljda af
lika många: "Hola, lås upp derinne!* syntes ändtligen
Westerlind halft sofvande stirra ut genom ett öppnadt fönster, i
det han gäspade fram den frågan om det var ryttmästaren.

”Ja, för alla dj—r, kan du då icke höra, din slyngel!
Skynda att öppna! Jag behöfver komma till hvila.”

”Hvad fan går åt honom, som väsnas så der midt i
natten och stör en hederlig menniskas sömnl* mumlade
Westerlind, i det ban begaf sig utför trapporna. Straxt derpå
knarrade de stora förstugudörrarne, derefter den lilla porten, och
ändtligen hade Sterner den efterlängtade glädjen att ligga i
sin säng, der han snart under angenäma drömmar glömde de
öfverståndna besvärligheterna.

*

4.


Vigtiga öfverläggningar.



En qvinnas tMamod kan aldrig gå för
långt: det diir ej mer än mannen
fulli hvar dag behöfver.

« Oehlbnschjlägbb»

Medan vi öfverlemna vår hjälte åt den hvila, han så väl
behöfde, vilja vi i största hast göra ett besök i L—, för att
icke alldeles förlora våra dervarande vänner ur Ögonsigte.

Uti postinspektorens hufvud hvälfde sig många och olikr
artade planer kring den högst vigtiga punkten : den
tillämna-de mAgens värdiga emottagande. Fem eller sex gånger om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:54:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrepres/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free