Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Systrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sagdt från W—, dit han sedan skall resa, efter hvad Axel
säger. Med Schmoll kan jag prata, skratta, springa och
rida i kapp och hafva min innerligaste förnöjelse, emedan jag
är lika rask som han — ja, vet du, Mina, att då han en
gång blir kapten med kompani och godt boställe, skänker jag
honom mitt hjerta och min hand och utbyter mitt namn emot
hans. Derom hafva vi redan kommit öfvercns, såvida vi
icke ändra tankar innandess. Men ser du, Mina lilla, det
der hindrar ej att jag kan se och finna det ryttmästaren Ster*
ner är en ovanligt intagande man. Han är också bra
med-lidsam. Jag skulle kunna berätta dig något, som jag för ett
par dagar sedan fick veta af inspektorskan på Sorrby. *
”Det är alls icke rätt af dig, Aurora, ’ förmanade Mina
med en äldre systers afgörande ton, ”att så der hålla sällskap
och senat med alla menniskor, som komma och gå. Det är
en vana som icke plägar medföra något godt."
”Ack, kära du, hvad var det för ondt deri? Jag följde
madam Blidberg ett stycke utåt den lilla allén, och då
berättade hon mig något, som Westerlind. den der klippske
be-tjenten hos ryttmästaren, anförtrott b en ne.”
”Och detta kunde du nedlåta dig att höra på? Fy,
Aurora ! Sqvaller från en betjent är sannerligen icke något
passande ämne för oss hvarken att höra eller afhandla.”
”Nå, då kan jag ju tiga!n sade Aurora. ”Du vill
kanhända sofva?v Och då Mina gjorde en jakande rörelse med
hufvudet, tog den vänliga flickan sitt arbete och satte sig i
den afiägsnaste vrån af jungfruburen. Men aldrig var Mina
mindre hugad för sömn än i dessa ögonblick. Hon önskade
af hjertat att hennes syster icke varit så nogräknad med att
lyda hennes vink, ty nu bråkade hon förgäfves sin hjerna med
att utforska hvad madam Blidberg möjligen kunde hafva
berättat och om det vore troligt att Sterner kunnat låta sin
betjent ana de känslor, som föregingo inom honom. Ack, hvad
de svärmade omkring i hennes hufvud alla dessa myror!
Sedan hon en stund vridit och vändt sig i sängen, sade
hon så likgiltigt som möjligt: ”Jag är icke i stånd att njuta
någon hvila i afton. Du kan således börja ditt joller igen,
Aurora, så går tiden litet fortare.”
”Mitt joller — hvad är det som du hedrar med denna
titel ?* frågade Aurora förtrytsamt.
”Allt det der du nyss nämde om invånarne på Sorrby.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
