Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Första kapitlet.
I oron, som beständigt väckes
Och sjelf sitt gift begärligt när,
Vår tanke ut på hafvet sträckes
Och skeppen ser, som krossas der.
G. F. Gyllenborg
Min son, tag läran af min mun!
C. G. af Leopold.
Omkring en half mil inom de i nordvest från Marstrand
belägna Paternoster-skären, hvilka — än i dag ryktbara för
de der inträffande skeppsbrotten — troligen fått sitt namn
af de många pater-noster, forntida sjöfarare der uppsändt för
sina lifs räddning, ligger en liten grupp af ofruktbara öar,
bland hvilka dock en är bebodd och den vi i vår berättelse
vilja kalla Tistelön. All vegetation på denna fläck af jorden
är nästan utdöd, och de buskar och andra växter, som här
och der visa sig, hafva ett tvinande utseende, liksom för
öfrigt hela naturen på dessa klippmassor bär prägeln af en
ödslig tomhet.
Vestra kusten af ön består endast af rödaktiga berg,
emellan hvilkas öppningar hafvet, nästan ständigt i raseri,
vräker sina skummande vågor. Stenarne, som betäcka
stranden, under årtusenden rullade fram och tillbaka af de
rastlösa böljorna, hafva alla erhållit en nästan klotrund form. I
sjelfva bergen äro bildade runda, genombrutna hålor, der
hafs-vattnet oupphörligt rusar in och åter fradgande utströmmar, så
att dess klagande, entoniga ljud sammansmälter med de hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
