Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögonen. Gossen tycktes genom ett verkligt misstag af
naturen hafva blifvit kastad på denna plats, der han tydligen
icke kunde komma att spela någon lämplig roll. Emellertid
vittnade den flit, hvarmed han snodde taglet till en metref,
att han invandes för yrket, under det han emellanåt med
skygg ängslan lyssnade på ett samtal, hvilket fadern och
Birger fortsatte utan att gifva akt på honom.
»Nå, hvad hörde du mera?» frågade Haraldsson den
äldre.
»Jag tror icke, att far skulle rosa marknaden om det gick
som jag hörde!» svarade Birger med ett bistert,
uttrycksfullt leende och kikade bortåt den mörkaste vrån af
rummet, der en stor hög af större och mindre packor låg gömd
under en mängd lösa segel.
»Ah, en gammal räf är icke så lätt lurad! Men du tog
for tidigt upp packorna... Skäller icke Passopp? Gå du ut,
Anton, och se åt, om du märker något på sjön!»
Gossen lydde genast, men återkom med försäkran, att
det blott var vinden, som pep i knutarne.
»Godt, godt, jag tänker han tar sig på natten. Jag
ville önska vi fick en storm sådan att tulljakten, i fall hon
nu är ute, behöfde se sig om efter hamn... Men du
näm-de icke ett ord om resten, Birger — hvad sa Instöpacket?»
»Jo, efter far vill veta det, så sa Halvar Ramundsson:
»Hör du, Birger, har ni haft något obytt än med den nye
jaktlöjtnanten? Det sägs, att han skall vara en sk öfverduktig
satan, att han har skarpare öron än fans mormor, och han
lär gett sig den och den på, att han icke skall ligga ur sjön,
förrän han fiskat upp hvalfiskarne från Tistelön, Jo, jo,
drar han först upp dem, så få de nog tacka gud, om de
slippa med bara huden!»
»Den krabban pöser af bara afundsjuka!» sade
Haraldsson med en spotsk dragning på ögonbrynen. »Han skulle
akta sig han för hvalfiskarne från Tistelön: de kunde lätt svälja
honom i en munsbit. Jag förstår nog, att det är den
krukan, som eggat upp jaktlöjtnanten; men vänta, vänta, mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
