Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
got, som rätt gema kunde kallas imposant: en hvar, som
såg henne, rönte inflytandet af hennes omedvetna värdighet.
»De karlarna ha nu aldrig reda på tiden!» mumlade’
hon för sig sjelf i misslynt ton. »Jag undrar just hvad
gubbarne ha för sig?»
I detsamma syntes ett par personer med hastiga steg
vika om hörnet af ena sjöboden och nalkas huset. »Kors,
så ni söla!» utropade fru Katrina. »Veta ni icke, att
klockan slagit 12 — långan kallnar, och Arve, stackars pojke,
är färdig att bita sig i fingrame af hunger.»
»Brumma icke, mor!i> svarade i godlynt ton den yngre
af männema, hvilka likväl begge räknade mannaålderns
gräns bakom sig. »Jag har fått något att tänka på —
tulljakten skall ut ännu i eftermiddag.
»Då slår jag vad, att du fått väderkorn om
sälskyt-tame på Tistelön... men det kunna vi tala om sedan. Nu
skola vi se till, att ni får taga supen på fisken, innan den
kallnar.»
Alla tre gingo in i det snygga, trefliga rummet, der
ett bord för fyra personer stod dukadt. De tvenne
platserna intogos af jaktlöjtnanten och hans hustru, den tredje
af sonen Arvid, en fjortonårig, lefnadsfrisk gosse, och den
fjerde af husets vän, f. d. underlöjtnanten vid kungl. maj:ts
och kronans flotta, herr Per Fabian Askenberg, gammal kamrat
till gubben Arnman, som i sin ungdom äfven tjenat vid
flottan.
Det var en liten vacker familjtafla att se dessa fyra
goda och lyckliga menniskor tillsammans. Den
fullkomligaste kärlek och enighet rådde i deras krets, och ofta lifvade
löjtnant Per med sina trefliga historier den mera
allvarsamme Amman, då efter dagens slut de språkade vid
aftonpipan och i minnet genomgingo sina forna äfventyr.
Den gamle hederlige invaliden lefde ingalunda på nåder
hos sin vän: nej, han hade, i utbyte mot förmågan att nyttja
sin högra arm, erhållit en ständig pension, hvartill lades
räntan af ett Htet kapital, förvärfvadt under bättre tider; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
