- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
262

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alla fattiga strandbor rundt omkring. Jag menar det var en
half skäppa på hvarje hushåll, men mjöl-skäppan full för
enkor och faderlösa barn.

Sådant firande af en glad högtid är kristligt och bör
gifva guds välsignelse igen, om det bara icke är en ringa
afbetalning på en gammal skuld. Men jag bör tiga, ty
skriften säger: »Dömer icke, så varden I icke dömde.» Och
skulle herren strängt räkna med oss något hvar, finge vi
väl ett rätt stort skuldregister. Emellertid, som sagdt är, var
det vackert af honom, men länder i synnerhet hustrun,
hvilken omvändt honom, till heder och fromma.

Och nu min andra nyhet. Gud förlåte mig och
till-räkne mig ej, att jag meddelar den med gladt hjerta, när
den har döden till granne! Men jag vill ej göra mig
skenhelig, och derföre säger jag rent ut, att jag icke kunde
motstå en syndig glädjerörelse, när jag erfor att vår
jaktlöjtnant här, som länge varit illa sjuk, nu är alldeles utan hopp.
Emellertid vet jag med visshet, att jag icke skulle hafva
tänkt så, om Mellberg varit en svår syndare, som behöft
nådetiden till omvändelse, eller om han lemnat hustru och
barn efter sig. Men han har alla dagar varit en stilla
beskedlig karl, som visst icke synnerligen passade för den
tjenst, han hade, ty han var för flat och lät allehanda
passera. Och hvad sorgen efter honom vidkommer, tror jag
icke, så vidt jag vet, att den blir känbar för någon annan
än hans hushållerska, men hon tröstar sig väl med det hon
får efter honom.

Du kan nu sjelf, min käre Arve, föreställa dig hvad
slutsatser jag drager af dödsfallet, om det inträffar. Det är
visst orätt att tänka så mycket verldsligt, när döden är i
grannstugan, men — som ordspråket säger — »den enes
död är den andres bröd». Jag hoppas, att, i fall Mellberg går
bort, tullförvaltaren håller sitt löfte som en karl!

Och nu, Gud välsigne dig, mitt kära barn! Jag slutar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free