Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvilket bräckligt ting är icke menniskan!» tänkte den
hederliga gumman Arnman. »Löjtnant Per, som för några
år sedan var sjelfva kraften Och helsan, är nu ett utlefvadt
barn: han, som ständigt ville disputera med mig och ofta
talade om stora saker — han är nu road af några
papperslappar. Gud ske lof, att jag har papper och tid nog att fröjda
honom med I Så länge jag kan röra handen, skall han icke
sakna sina dockor.»
Detta enkla, men vackra drag af gubbens mångåriga
och trogna vårdarinnas ädla hjerta tycktes dock icke
särdeles inverka på honom, hvars minne var alldeles förslöadt....
Det är djupt skakande att se en menniska helt och hållet
igenbamad, så sorgligt att tänka: »I denna lutande hydda
bodde fordom en själ med nerv och kraft, men hvar är den
nu — har den domnat, eller har själavandringen redan
böijat ? Det är ju endast kroppen, det förslöade, halfbrustna
verktyget, som sammanhänger. Lifvet är ej mera lif.. .
menniskan har öfverlefvat sig sjelf.»
Vid ett htet hörnbord satt Josefina Karlmark och
arbetade på en varm vinterväst åt gamle löjtnanten. En svart
silkesduk, fastknuten under hennes haka, antydde tandvärk,
öronstyng eller någon likartad plåga. Josefina var nästan blekare
än förr. Den friska sjöluften tycktes ej hafva inverkat på
hennes helsa: ögonen hade ej lifligare glans än fordom, och
kroppsställningen var som vanligt lutande.
En lätt suck från hennes slutna läppar väckte fru
Ka-trinas uppmärksamhet. »Huru är det med tänderna, barn?»
frågade hon deltagande. »Jag har nu gud ske lof icke hört
dig sucka på lång tid, så att de måtte vara alldeles
öfver-händiga.»
»Ja, de äro visst svåra, men jag suckade icke öfver
dem, utan för det jag kom att tänka på, att det i dag var
salig mammas födelsedag. Gud ske pris, att hon nu är i ro,
och om hon från himlen, såsom jag hoppas, kan se ned
till mig, så vet jag huru det skall fröjda henne, att jag funnit
Rosen på Tistelön, II,
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
