- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
92

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Du är rigtigt underlig i afton, Ella!» inföll Birger,
hvilken hittils tegat. »Jag håller med Anton att vi ska’ stänga.»

Gabriella motsade ej vidare, utan satte sig tyst i en
vrå. Birger tillslöt sjelf dörrarne.

Entonigt surrade Erikas spinnrockshjul. Haraldsson band
på en not, Birger läste och Anton satt i sin spisvrå och
nickade.

Så förflöto ett par timmar.

»Det klappar!» utbrast Gabriella och upplyfte lyssnande
sitt hufvud från soffhörnet, hvaremot hon lutat det. »Sade
jag icke, att det skulle klappa?»

»Nå, än se’n, din toka!» yttrade Haraldsson. »Hvad
är det för farligt — det är väl folk, som vill slippa in.»

»Helt säkert... hör ... det klappar igen — de slagen
hafva vi hört förut.» Hon blef alldeles likblek. »Det är
icke Rosenberg!» tilläde hon tyst.

»Ne-ej, det tror jag nog», menade gubben, i det han
tog ljuset för att öppna, »det är väl någon af karlarne, som
varit ute.»

Ett par minuter förgingo innan de, som voro inne,
hörde något utifrån, men hastigt träffade dem ett utrop af
förundran, och nästa ögonblick stod Petter Lindgren midt
i rummet. Gabriella flög upp och hade så när, i
utbrottet af sin första förtjusning, omfamnat den ärlige Petter, men
en ny blick på hans ansigte och hans drägt skrämde henne
häftigt till baka. »Har kapten icke gått i land?» frågade hon
med undran.

Petters tystnad och rörelse, så oväntad för alla, satte
en gräns för den lifliga glädjen.

»Svara då!» utbrast Birger. »Är det icke allt bra
med kapten? Jag reser sjelf ut... Ni ha väl ankrat på
vanliga platsen?»

»Res icke, herre . .. Örnungen ligger ej utanför
Tistelön!» svarade Petter Lindgren med en af tårar nästan otydlig
röst. »Det är... jaha... det är — förbi med den!
Spillrorna vräka omkring vid norska kusten.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free