- Project Runeberg -  Rosen på Tistelön. Berättelse från vestra skärgården /
94

(1882) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

strömmande tårar oeh hulda omsorger snart öfvertygade
honom, att lyckans omskifte ingenting förändrat i hennes
känslor.

Emellertid läste Birger högt för Haraldsson och Erika
Rosenbergs bref, men då det blott innehöll beskrifningen
på skeppsbrottet, det vi förbigå, jemte hans bittra, men icke
omanliga klagan öfver den olycka, som ständigt förföljde
honom, vilja vi hellre kasta våra blickar på det, som
Gabriella med allt mera sjunkande mod läste och omläste,
tills hon, utmattad af den häftiga smärtan, stum sjönk till
Erikas bröst för att gråta ut sina qval.

Rosenberg skref:

»Dyra, älskade Gabriella!»

Då Petter Lindgren hinner fram med detta, har du väl
redan både dagar och veckor sett efter om Örnungen ieke
infunnit sig på sin plats, men hvarje afton funnit dig bedragen.
Örnungen, min vackra skonare, som skulle blifvit vittne till vår
kärleks lycka, som skulle gungat oss bort till främmande
kuster och vänligt burit oss tillbaka, hvar är han nu? Mitt
hjerta pressas i hop, mitt öga tåras, ja jag blygs ej att tillstå
hvad du ändå kan se, att en stor tår faller på detta blad,
som du, min dyra Gabriella, skall hålla i dina händer. Men
tåren egnas ej allenast smärtan att icke få sluta dig i min
famn: den afprespas äfven vid minnet, vid saknaden af mitt
fartyg.

Örnungens plankor skola ej leta sig vägen till hemmet.
De måste, liksom den, hvilken med hela sin ansträngning
icke förmådde rädda dem från förstörelse, drifva omkring
långt derifrån. Jag kan icke återkomma som en
skeppsbruten tiggare. Derföre ... men låt mig först i tankarna
sluta mig intill dig, min älskade Gabriella, som alltid
förstod mig. I detta ögonblick ville jag gerna bortgifva resten
af mitt lif, om jag finge lägga hufvudet till ditt bröst och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcrpt/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free