Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du tror — nej, min käre son, jag har fält många osedda
tårar för din skull.»
»Har m6r det?» utbrast Arve och kunde ej tillbakahålla
en suck från det innersta af sitt hjerta. »Gud välsigne mor
för det! Jag tycker, att lifvet skall bli mindre tungt, sedan
jag nu talat med mor om det, som jag i så många år burit
inom mig.»
»Tiden skall göra allt väl igen!» menade fru Katrina,
ehuru i annan mening än Arve tog det.
»Det är möjligt», sade han, »men på långt när icke
säkert. Jag har icke varit der på flera månader, men jag
skall tillstå för mor, att det nu är slut med tålamodet. Jag
måste dit och se henne, äfven om hon söqer Rosenberg tre
gånger så mycket som då jag sist såg henne.»
Nu blef gumman Amman åter orolig. »Käre min Arve»,
sade hon med en röst, som förklarade hela hennes
bekymmer, »de veta ju icke rigtigt ännu om kapten Rosenberg
är död — och du må väl aldrig låta komma dig till last
att tubba fästeqvinnan från en annan?»
»Nej, mor, så dålig karl är jag visst icke! Om jag än
trodde — det jag gunås ické har anledning tro — att
Gabriella hölle mig kär, så skulle jag ändå aldrig öppna
munnen, innan de tre åren voro till ända, och icke heller
då, utan att jag säkert visste, att hon ville ha mig.»
»Du talar ändå förståndigare än jag trodde, min Arve!
Och om du tänker som du säger, och efter det i alla fall
är till föga båtnad att strida i ett ämne, hvilket, med Guds
hjelp, aldrig kommer i fråga, så handla du som du bäst
finner — men jag har en gång förut bedt dig, och derom
ber jag än en gång: glöm icke salig fars varning!»
»Ack, mor», inföll Arve, halft leende, halft förebrående,
»det var ju blott en dröm!»
»Må vara, men så sant jag sitter här, kom den från
salig far, och ur mitt hufvud kommer aldrig, att det
giftermålet blefve din olycka.»
»Nej, mor, min högsta lycka skulle det bli... Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
