Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifvit sin plan, men nu trodde hon, att Erikas obenägenhet
för resan härledde sig endast från den motvilja, som hon
på senare tiden visat mot Arnman, och den ville Gabriella
nödvändigt att hon skulle öfvervinna.
»Det gör mig hjertligt ondt att mitt lilla förslag icke
behagar fru Haraldsson!» sade Arve misslynt. »Jag är ledsen
att ha väckt fråga derom.»
»Ah, den ledsnaden ger sig nog!» inföll gubben, som,
tvärt emot sin förra året visade kloka motvilja, nu lät det
gå på sin hals. Det kom vid detta tillfälle, liksom ofta, en
ond ande öfver honom att, på bekostnad af allt sundt
förnuft, reta och förtreta sonhustrun, helst då dermed förenades
hans svaghet för Gabriella.
»Herr Ammans vänskapliga förslag», sade Erika och
vände sig till denne, »kan naturligtvis icke misshaga mig.
Men vi få kanske höra hvad Birger säger?» tilläde hon och
gick att söka sin man i hans rum.
Och Birger sade: »Det är så godt det sker! När
gubben slår sig på tvären, vet du nog, att han är galnare
än Anton. Och du kan lika bra hafva ögonen med dig
under resan som här hemma. För öfrigt skall det väl en
gång komma till förklaring. Det gör mig ondt om den
hederlige jaktlöjtnanten, men ju förr han friar, desto bättre är
det i mitt tycke, för nej får han, såvida ej gubben blifvit
alldeles dårhusmessig.»
»Men om han ändå ger sitt samtycke?» invände Erika.
»Om — nej det svär jag dig vid min själ och salighet
skall aldrig hända! Men förr än jaktlöjtnanten friar, kan ingen
visa af honom. Hvad det skär mig i hjertat, att vi skola
vara tvungna att göra honom en sådan sorg! När jag tänker
på någonting sådant som att jag skulle skiljas från dig, då
vet jag hvad han får lida, och det för vår skull, som sölat
oss i faderns blod. Gud låte ej mig också bli galen, men
ofta käns mitt hufvud varmare än det varit — jag önskar,
att jag slutat vid Paternosterskären!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
