Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid hade stormen icke uteblifvit, och den tilltog
allt häftigare mot eftermiddagen. På aftonen kunde det
anses som ett stort vågspel att med en så liten båt, som den de
utskickade voro tvungna att begagna för att vid ankomsten
dölja densamma, nalkas Tistelöns strand på en sida, der
ingen egentlig landningsplats fans. Mårten var emellertid den,
som icke lät skrämma sig af svårigheter. Han, länsmannen
och två modiga karlar jemte dem — flera kunde båten icke
rymma — gingo uti, och under lyckönskningar till god fångst
anträddes färden. Den ena väderhvirfveln, den ena
störtsjön efter den andra hotade att vräka den lilla farkosten med
dess personal i de gapande bränningame, men Mårten styrde
den stadigt genom de vilda vågorna, och allt närmare
nalkades man den plats, som han tillstyrkt för landningen.
Mårten jaktkarls djerfva mod, i förening med en gynsam
kastning i vinden, gjorde det nästan omöjliga möjligt: de kommo
lyckligt i land, och nu blef båten uppdragen och omsorgsfullt
dold under ett utskjutande klipphvalf.
»Nu», sade Mårten, i det han antog en viss
sjelfmed-veten öfverlägsenhet, »får komsarien allt vara så god och
låta mig styra te’t. Jag är både bäst bevandrad med dessa
här skärgårds-gömslena och den, som har mesta uträkningen
och fröjden vid att få de galghundame i klämman. Om jag
får fria händer, törs jag nästan borga för god utgång.»
»Det skall du ha, min gosse!» yttrade länsmannen och
det efter hvad man på tonen kunde tycka, utan ringaste
uppoffring att så godt som dela sin värdighet med en
underordnad. »Du är en präktig karl, Mårten, och då du såsom
son af den mördade jaktkarlen naturligtvis är den mest
intresserade här, så vore det illa af mig att lägga hinder i
vägen för de medel, ditt nit kan uppfinna. Tala derföre du
öppet hur du tycker det är bäst att ställa till med saken!»
»Godt, herr komsarie! Då smyga vi oss försigtigt fram
åt den sidan, der boningshuset ligger. Ännu ä’ nog icke
drakarne hemkomna, men det lär icke dröja länge, och med
detsamma de sticka hufvudet in i fällan, ä’ vi flux efter dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
