Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Överstel öjtnantskan hade redan verkställt sin stora
tvätt och sitt stora bak, kokat in sina lingon, torkat sina
äpplen, spritat sina ärtor, rivit sin potatis, och nu
återstod blott att salta in surkålen, vilket viktiga göromål
äntligen var bestämt att försiggå om en lördag, då
överstelöjtnanten reste till staden.
Lördagen kom. Sedan överstelöjtnanten med särskild
vältalighet, vilket alltid var fallet då han skulle företaga
den minsta resa, vitt och brett ordat om den osaliga
badresan, som genom hans husfaderliga tankeföljd alltid
kom i förbindelse med allt annat, avreste han slutligen
— och med lättat hjärta sprang Amelie från nedersta
trappsteget, dit hon lesagat honom, åter upp i förstugan
och in i salen, där hon som en rask husmoder
iordningställde bordet för vitkålshuvudena, under det hon
muntert sjöng:
»Tänk någon gång, när du en blomma plockar», etc.
Nu inkom överstel öjtnantskan, och under det mor och
dotter sutto bredvid varandra och samtalade, gick
arbetet lätt, om också icke fort, ty på Tunefors växte
mycket kål, och då denna således var den billigaste föda man
kunde hava, så fortfor skärandet och hackandet tills
inpå aftonen. Bordet var ännu icke avröjt, då
husbondens häst frustade på gården.
Det bör anmärkas, att rätt erfarna hustrur redan på
avstånd hava väderkorn om sina mäns lynnen vid
hemkomsten, en del på första ljudet av rösten, en del på
gången och en annan del, ehuru orimligt det än låter, har
genom den välsignade övningen till den grad skärpt sina
sinnen, att de till och med vid hästens frustande kunna
bestämma om det övervägande av vad man väntar är
ont eller gott.
»Ack, herre gud, pappa är redan hemma», ropade
Amelie, »och vi sitta här ännu med kålen! Det är så gott att
11 Skjutsgossen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
