- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
171

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

överstelöjtnantens förnyade, med. stor vikt uttalade
fråga:

»Tror Amelie icke på sina föräldrars kärlek och deras
förstånd att leda henne i valet av en make?»

»Jo, pappa lilla, det tror jag visst! Jag fruktade blott,
att det möjligen kunde vara den odrägliga von Gösse,
vilken alla människor vid badet hade till en uppenbar
narr att gyckla med.»

»För min del», svarade överstelöjtnanten kallt», känner
jag ingen, som tog sig denna oanständiga frihet, med
undantag av assessor Wirén. Men att roa sig på andras
bekostnad är i och för sig självt en så föga hedrande
egenskap, att jag aldrig trodde, att föremålet för ett
sådant bemötande skulle hos en ädel flicka väcka avsky,
ett bevis att hon är nog svag och lättsinnig att låta andras
omdöme leda sitt eget. J ag hade hoppats, att du snarare
skulle erfara denna känsla för den, vilken på ett så
ovärdigt sätt använde sin snabbare tankeflykt och
talfärdighet.»

»Söta pappa, jag erkänner gärna, att det är ett stort
fel att skratta åt andra människor, men jag bedyrar, att
mot bästa vilja och föresats att avlägga denna ovana,
vilken jag aldrig förr ägt, framkallades alltid en
dragning i läpparna, blott jag såg på kammarjunkaren och
ännu mera då jag såg hans löjliga fasoner och hörde de
tokiga uttryck, varuti han stöpte alla sina tankar. De
voro oftast så tillskruvade, att jag måste vända mig bort
för att ej begå den oartigheten att skratta honom mitt
i ansiktet.»

»Och på samma gång utskämma både dig själv och
dina föräldrar! Jag har sagt dig, och jag säger det än en
gång, att det ej finnes något vilket så bestämt vittnar
om låg härkomst och dålig uppfostran som behovet att
skratta. Pöbeln skrattar, men folk av värld drager en-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free