- Project Runeberg -  Skjutsgossen /
180

(1929) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Så får det vara!» sade Amelie och vek med utseende
av likgiltighet den ena servettsnibben över sina
dyrbarheter.

»Nå, lika mycket — fröken skall få 200 rdr.»

»Jag måste ha den bestämda summan, som jag begärt,
eller låta hela saken vara!» yttrade hon lugnt och steg
upp.

»Låt se på skräpet då!» Gubben vägde nipperna i
handen och efter många funderingar och prutningar
fram-togos slutligen penningarna. Men nu kom en riy, alldeles
oväntad sida för Amelie och gjorde ett stort slag i
hennes uträkningar. Gamleherrn på Högen hade nämligen,
liksom många andra procentare, den fula ovanan att
vilja av själva summan göra ett honnett avdrag, ett litet
kommissionsarvode, ty naturligtvis tjänade man ej folk
för ingenting. Men då detta var en sak, varom Amelie
alldeles icke hade något begrepp, råkade hon i verklig
förlägenhet. Om summan minskades, hade hon ingen
nytta av hela sin uppoffring, men å andra sidan huru
kunde den bibehållas, då herr Broger envisades att få
sin del, innan han lät den glida ur sina händer i hennes.

»O, de avskyvärda penningeaffärerna!» suckade hon i
tankarna. »Kommer jag väl ifrån denna, så vill jag aldrig
åtaga mig någon större än handkassan för vår frukt, vårt
smör och våra ägg.»

Att avhjälpa saken visste herr Broger likväl slutligen
ett råd, det Amelie med nöje mottog. Det bestod endast
uti en liten förskrivning, som skulle honoreras vid
nip-pernas inlösning. Och härmed var saken i ordning.
Amelie skildes från sina skatter och såg den ena efter den andra
nedhalka i en skinnpung, vilken den gamle upptog under
en i golvet dold lucka. Mest smärtade henne förlusten av
kedjan och korset, som hon erhållit av sin mor. Den förra
hade även andra minnen . . . men för sådana
betraktelser var nu ej tid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:55:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcskjuts/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free