- Project Runeberg -  Vindskuporna /
6

(1883) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Din gås», svarade matmodern, »tycker du jag kan
bränna upp min ved så i fåvitsko, att jag skulle elda
gäst-katnmarn, när vi inte få mer än två eller tre resande i
månaden! Nej, min själ, vill inte folk komma oftare än nu,
så få de ta till godo den värme, som kan bli, se’n de
kommit. Men gå ut och lys honom ... Han kan sätta sig här
i sal’n så länge.»

Den resande var ingen annan än vår unge landtmätare,
som, ehuru ganska litet bekant med den stad, dit han nu
tagit sin tillflykt, likväl beslutit att hellre öfvervintra der än
på landet. »Är man sjelf sällskapslik», tänkte han, »så
finner man nog sällskap!* Och som Wiliam var en glad
ungdom, skulle säkert hans hopp besannas.

»Jag hör», sade rådman Utter, som, efter en stunds
samspråk med främlingen, närmade sig salskammaren och
sin goda kusin vid runda bordet derstädes, »jag hör, att
kusin ej har något rum uppeldadt — kanske kunde det gå
an, att den unge herrn toge in hos vårt, eftersom
händelsevis våra begge öfverrum ännu äro varma se’n svåger min
var hos oss?»

»Tag honom gerna, kusin!» smålog fru Elmgren. »Jag
är icke så om mig, jag, att jag icke unnar andra en liten
förtjenst också!» Saken var, att fru Elmgrens tjenstaktighet
härledde sig från den erfarenheten, att resande för en enda
natt gåfvo mera besvär än inkomst.

»A la bonne heure!» sade Wiliam, då rådmannen
kru-serligt framkom med sitt förslag. »Och tycker jag om
rummen, så tör jag väl ta dem på längre tid.»

»Kusin, kusin . . . rådman Utter», ropade fru Elmgren,
som i hast fick andra tankar, »det var ju bara mitt raljeri!
Kusin begriper väl, att sedan rummet väl är uppeldadt, låter
jag icke ... Men hör kusin inte?»

»Kusinen» aktade sig väl att höra; han skyndade tvärt
om allt hvad han förmådde att föra bort sitt fynd. Och då
fru Elmgren sjelf kom utspringande i salen för att taga reda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:56:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcvinds/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free