Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sanningens Vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRDE AKTEX.
77
Kejsarex.
Du har rätt, du har rätt, mitt barn. Ja, herre
gud, man blir gammal, och tanken att nödgas skiljas
hädan från detta lif, som i alla fall är så skönt, kostar
på. Visst har man ju hoppet om saligheten på andra
sidan — den eviga saligheten, i hvilken den höga
kejsarinnan olyckligtvis redan ingått —jag menar, att
olyckligtvis den här upptäckten inte hann bli färdig
förut — men hur det är, det man känner och är van
vid — det har man ändå alltid liksom en liten
förkärlek för. (Under det han talar har han beskådat och rört
vid alla Salvators instrument) Jaha, mycket intressant,
högst genialiskt — min enda betänklighet är,
uppriktigt taladt, just denna, att en . återförening med
kejsarinnan inte mer blir möjlig — hon salig där, jag
och min Speranza — ja, min käre vän, detta är en
allvarlig betänklighet, men —
Speraxza.
Men när det är för hela mänsklighetens bästa,
pappa.
Kejsaren.
Du har rätt — du har rätt som alltid, mitt barn.
Nå, låt oss då skrida till verket. Speranza och Fortunio
först, sedan jag, och så hela hofvet. De som äro
gamla och nära att skiljas hädan, tycka som jag, att
lifvet ändå är kärt — och de som äro unga, vilja
naturligtvis gärna bevara sin ungdom och skönhet.
Inte sant, mina damer?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
