Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sanningens Vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE AKTEN.
101
Den gamle.
Jag för dig omkring i mitt rike.
(Pekar på banken, där guldet rullar och sedan på
fattigbostäderna och fabriken.)
Hopadt guld och hopade trasor — i en sådan
omgifning må du tro att min makt är oinskränkt, här
har jag mina bästa undersåtar. Se på den här banken
här! Det är arbetarnas guld, som är hopadt här!
Se hur vackert det rinner mellan händerna på
tjänstemännen. (De stanna utanför fönstret och se in.) Det är
deras sparade styfrar, som de fått ihop med möda
och försakelse af alla slag — med dem gör denna
bank utmärkta spekulationer och förtjänar nätta
summor om året åt aktieägarna, som fara omkring i vackra
ekipager.
Vera.
Du talar nästan som om du gladde dig åt detta.
Den gamle.
Ja, visst gläder jag mig. Om det finnes något
som kan lifva upp mitt gamla trötta sinne och återge
mig något af min gamla munterhet, så är det när jag
tänker på hur ypperligt jag organiserat det moderna
samhället. I sådana bär kontraster är det som mitt
gamla hjärta riktigt fröjdar sig. Guld och svält, för
mycket arbete och lättja, glädjeflickor, krogar och
missionshus — allt samladt på ett ställe — det tycker
jag om, här ser jag alla de yttersta konsekvenserna
af det fyndiga system, hvarpå mitt rike i det moderna
samhället är byggdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
