Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Napolitanska Bilder - Ett mirakel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT MIRAKEL. 12}
kan också utebli helt och hållet, och med minnet af
det förfärliga koleraåret ännu lefvande inom sig, börjar
nu allmänheten gripas af ångest. Prästerna hänga
sig allt närmare omkring reliken, ärkebiskopen vänder
glaset upp och ned och på alla sidor, för att se om
ingen förändring inträffat med den svarta massan.
Intet, intet! Nu stiga kvinnornas böner till förtviflans
rop. De börja att i häftig ton och med improviserade
ord öfverhopa jungfru Maria med förebråelser.
A, Maria, Guds moder, hvarför vill du inte höra
våra böner? Du vet hvad detta betyder för oss. Du
vet allt hvad vi få lida, om undret icke sker, hvarför
vill du icke, hvarför vill du icke höra oss. Du har
intet hjärta, om du kan vilja att vi skola lida så
mycket, när du kan hjälpa. Du, som själf varit mor
och lidit så mycken bedröfvelse, har du då ingen
medkänsla med oss? Å Maria, å Maria, hör oss.
De ropa och bedja med en sådan intensitet, att
man ovillkorligt blir smittad af spänningen omkring
en. Och för hvar gång det blir en paus och
ärkebiskopen höjer glaset för att på nytt undersöka det,
blicka äfven vi därpå med en ifver som om det också
för oss betydde väl eller ve, och då ängsliga röster
omkring oss fråga: ha fatto? (har han gjort det?),
bedröfvas äfven vi öfver de främst ståendes nekande
svar. Det är allt för många här, för hvilka denna
fråga är en lifssak, för att man skulle kunna höra
den med likgiltighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
