Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trång Horisont - I. Helg- och vårstämningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 TRÅNG HORJSONT.
Det är tungt att på gamla dar känna sig ligga
sina barn till last, kära Mariana. Du är lycklig du,
.som inga har!
Är det flickorna nu igen?
Ja, vet du. de äro verkligen så kärlekslösa, så
kärlekslösa, sade den gamla och rösten begynte skälfva.
Gud förlåt dem — de ha inte det ringaste hjärta. Du
ser hur känslig jag är — hur jag lider — men tror du
de tar den minsta hänsyn till mig. Aldrig — det. är
rakt som om de med flit gjorde mig emot. Ja, det
blir nog inte annat än att jag får lämna detta hemmet
till slut, hur det än kostar på. Men hellre än att
vara en börda för de sina.
Hennes torra, magra händer flögo och de tunna
läpparna darrade konvulsiviskt.
Men är du inte också litet för kinkig, framkastade
Mariana försiktigt. Kom i håg, ungdom är ungdom.
Man får inte sätta deras tålamod för mycket på prof.
Har de kanske till på köpet beklagat sig för dig?
Visst inte. Men jag har väl ögon att se med
själf. Och jag tror, uppriktigt sagdt, att du kältar
litet för mycket på dem.
Kältar! Herre Gud, du har inga barn, Mariana
lilla, så du borde verkligen inte tala. Kältar! När
man bara vill dem så innerligen väl och vill ha dem
så bra som möjligt, och det därför plågar en, när
man ser dem slösaktiga och slarfviga och lättsinniga.
Men, gu’bevars, jag får väl lära mig att tiga, om det
är så, att mina kära barnbarn inte kan tåla rättelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
