Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre Berättelser - Resa utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESA UTRIKES. I 3 3
dragande, som flydde för hösten, hvilken nu susade
kall och olycksbådande genom de fallande löfven.
Och tåget ilade alltjämt framåt med sin ojämna
last af dem, som reste mot glädjen och lyckan, och
dem, som med iltågsfart flydde från allt, som var
dem kärt i lifvet.
Hannas glädje strömmade öfver, då hon
upptäckte hafvets blå strimma, det haf, som skilde, nej,
som förenade hennes hemland med den öfriga
världen. O, hvilken ljuflig luft, hvilken friskhet! Och
alla de flaggande masterna, som buro så många
främmande länders färger! Hennes hjärta klappade högt,
då hon gick ombord på fartyget. Här var hon redan
på främmande botten, ty här talade man redan ett
annat språk än hennes. Denna lilla landgång, som
var mattbeklädd — till hennes ära! — förde henne
med ens in i det främmande landet.
Nu kom prinsessan. Denna samma landgång
skilde henne icke blott från hennes land, utan ock
från hennes make och hennes barn på obestämd tid.
Prinsen stod kvar på stranden, hans ögon voro
röda af gråt. Hon, den ensamma landsflyktiga, stod
där hög och sträng, inbunden och oåtkomlig i sin
smärta, ombord på fartyget. Deras händer kunde ej
längre nå hvarandra, endast ögonen sänkte sig i
hvarandra med afskedsblickens hela sammanträngda ömhet.
Nu dras landgången in, ångesten stiger i de
bådas ansikten, ännu ett par minuter, och de kunna
ej se hvarandra mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
