Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet af “Væ Victis“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om de skälmaktigt hviskat: »Låt se nu, min dufva
lilla, hvad du kommer att bevisa?» Och det blef
också en underlig bevisning, som Katja åstadkom, —
vinklarna blefvo lika stora som sidorna och sidorna
likformiga med vinklarna. Kamraterna fnittrade.
I rummet blef allt kvafvare och kvafvare, där
rådde detta särskilda vårkvalm, som gör en nervös
och oförmögen att sitta stilla och på samma gång
liksom hänger tunga vikter i ögonlocken och gjuter
bly i lemmarna. Det var, som om flickorna gripits
af stelkramp och alla mödosamt förvärfvade kunskaper
dunstat bort ur deras hjärnor. Hvilken fråga
lärarinnan än föreläde dem. kunde ingen ge ett förnuftigt
svar; de endast svettades, pinades och stirrade i
hjälplös förtviflan på väggklockans urtafla, där visaren
långsamt, långsamt kröp framåt, som om den aldrig
skulle komma till tre!
»Herre Gud! Och att tänka sig, att om en
vecka börja examina! Min klass lär komma att
utmärka sig! Jo, det blir trefligt! tänkte förtviflad den
unga lärarinnan. Hennes nerver voro särskildt rediga
denna dag, och tårar af ledsnad trängde ofrivilligt
fram i hennes ögon. Några af flickorna, som voro
lika nervösa som hon, kunde icke behärska sig, utan
började snyfta.
Ändtligen knäppte det till i klockan, ett rasslande
hördes, och den slog långsamt tre slag. Flickorna
sprungo muntert upp. Ffter att ha tagit sina böcker
i famnen och gjort en hastig nigning för lärarinnan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
