Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet af “Væ Victis“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stämning, som Marja Petrovna för ett ögonblick
lyckats framkalla hos honom, och att åter helt och
hållet gå upp i tankarna på resan. Hvad Oserof
be-träffar, så hade han för sju år sedan tillbragt en
vinter på Rivieran, och detta utgjorde nästan det
ljusaste minnet i hans på yttre händelser blottade lif;
därför var han förtjust hvar gång han tick tillfälle
att tala om dessa härliga trakter, som han icke kunde
hoppas att få återse, men där han kände till och
koin ihåg hvarje liten bukt och udde.
Marja Petrovna kände icke något behof af att
deltaga i samtalet. Hon märkte till sin glädje, att
Alexej Stepanovitschs reshandskar, som lågo på bordet,
voro en smula trasiga, och hon började ifrigt laga
dem, för att ha en förevändning att slippa tala och
fritt få öfverlämna sig åt sina egna tankar. De få
ömma ord, hon hunnit utbyta med Alexej, fyllde
hennes själ med en stilla, ljus glädje, så att hon icke
ens kände något agg mot den så olägligt ditkomne
Oserof.
En stund efteråt knackade det åter på dörren,
och in trädde Elena Grigorjevna Stepanof, Marja
Pe-trovnas väninna och forna studiekamrat. Ehuru de
samtidigt genomgått seminariet, var Elena Grigorjevna
likväl sju år äldre än Marja Petrovna, och då hon
alltid, äfven som helt ung, varit ful, såg hon nu helt
och hållet ut som en gammal flicka. För Marja
Petrovna hyste hon sedan långt tillbaka en
tillgifven-het, som gränsade till dyrkan, och var den enda, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
