Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet af “Væ Victis“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blef mycket nöjd, då hon slutligen fick tag på cn
nickelkedja, som var så finurligt inrättad, att den både
kunde bäras utanpå västen som cn vanlig urkedja,
och genom en skruf förvandlas allt efter behag till
ett pennskaft eller ett bläckhorn. Visserligen var
denna behändiga småsak behäftad med åtskilliga små
olägenheter, — som urkedja var den för tung och
ful, som pennskaft hade den en ovana att plötsligt
falla ihop, och som resbläckhorn var den omöjlig, då
den icke höll tätt. Men icke desto mindre var Elena
Grigorjevna mycket belåten med sitt köp, och då
Alexej Stepanovitsch erhöll gåfvan, utbredde han sig
naturligtvis i de lifligaste tacksägelser.
Klockan var nu half åtta. Det var tid att bege
sig af. Oserof och Elena Grigorjevna ville också
följa med till bangården. Alexej Stepanovitsch hade
redan på förhand stvrt om, att dvorniken skalle föra
hans bagage ner till järnvägen, så att han själf kunde
bege sig dit direkt från Marja Petrovnas bostad, utan
att först fara hem. Vädret, som varit så vackert förut
under dagen, hade plötsligt slagit om mot aftonen.
Det flög något i luften, vått, klibbigt och kallt, halft
snö, halft regn. Från hafvet blåste en skarp,
genomträngande vind.
De måste gå ett stycke till fots, innan de
träffade på en någorlunda hygglig släde, hvars körsven
gick in på att mot hög betalning föra hela sällskapet
till bangården. Själfva slädföret hade blifvit alldeles
fördärfvadt under de sista dagarna, — här och där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
