Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet af “Væ Victis“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vacklande kvinnogestalt kastar sig plötsligt om hans
hals, i det hon hjälplöst trycker sitt förgråtna
ansikte mot hans bröst. Är det hans mor? Store
Gud, hvad hon blifvit förändrad, hur hon åldrats!
Alexej Stepanovitsch erfar en besynnerlig känsla af
att allt omkring honom är overkligt. Han ger modern
en hastig kyss, frågar, när det hände, och får till
svar, att hans far dött vid tolftiden på natten . . . Nu
föres han in i stora salen ... i ena hörnet är af alla
husets helgonbilder uppfördt ett slags altare, i hvars
midt står ett med svart öfverdraget bord; tre vaxljus
brinna vid dess öfre ända, och på bordet ligger ett grått,
orörligt föremål. . . Alexej Stepanovitsch vet, att det,
som ligger på bordet, är hans far, men han kan ännu
liksom icke få den tanken in i sitt hufvud. Alla gråta,
och hans tårar rinna också, men han känner ännu intet,
han gråter blott, emedan de andra göra det I själfva
verket känner han sig endast en smula beklämd och
mycket, mycket underlig till mods . .. Småningom
börjar han dock hämta sig, och tanken, att fadern är
död, intränger allt klarare i hans medvetande. Han
står i timtal bredvid det i generalsuniform svepta liket
och stirrar på det bleka, vaxlika ansiktet. Med smärta
påminner han sig, att han och fadern alltid
sinsemellan voro som ett par främlingar, att hvar och en
lefde sitt särskilda lif. och att de liksom gömde sig
undan för hvarandra. Fadern fruktade att blottställa
sin myndighet i sonens ögon genom att visa sig öm
och kärleksfull, och det kunde aldrig falla sonen in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
