Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen. Utdrag ur bref och dagböcker - Den 1 Febr. 1834
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16.
tårar och på några ögonblick kommer helt och hållet ur
fattning, och likväl är det ej egentligen de så kallade
rörande ställen, som försätta honom i detta tillstånd; det är,
om jag tydligt uttrycker mig, de sköna ställena, ur hvilka
poetens rena anda liksom blickar fram ur klara, öppna
ögon: ställen, vid hvilka vi andra till det högsta blott glädja
oss, och hvilka af tusende öfverses». — Jag har någon
gång smickrat mig med den trösten att jag liknade denne
man. I sjelfva verket har jag aldrig, om ej i min första
ungdom, någonsin älskat de författare, som gå ut på att
röra. De goda ha i sig en isande köld mot all lånad
värma, liksom himmelsk eld nog mot all själens frost. Det
kommer deraf, att de arbeta ur sakernas väsende, ej ur
sitt eget jag.
Det är falskt, det är ett öfvermod att tro, det någon
författare är öfver sitt ämne, — nemligen, om detta ämne
är någonting värdt och har i sig en gnista af sanning och
skönhet. Man fattas tvärtom af sitt ämne och blir då
författare. Jag menar dermed ej en blind, öfverväldigande
hänryckning. Allt sant och skönt ger tillika ljus och kraft,
och är blott priset för en stor möda; men man känner
på långt håll den attraktion det utöfvar. Huru tidigt låter
ej denna förnimma sig hos lyckliga naturer med bestämda
anlag — redan i barndomen, i den första ungdomen! Det
som är ämnadt att bli deras lifs bestämmelse verkar
redan tidigt hos dem sQm en drift. Och likväl hur länge
ser man dem ej irra, söka, sträfva fram emot ett okändt,
dunkelt anadt mål; tills de erkänna det och med ens finna
sig hemmastadda. Det är en kärlek, som fått ögon och
firar sin försoning. Jag tror att hvar och en, med ett
verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
